Saknar min fina prinsessa så himla mycket! Och att veta att jag troligtvis inte kommer få se henne igen i sommar krossar mitt hjärta, att titta på dom här bilderna och veta att det kan vara sista gången jag klappar hennes lena hals och kramar om henne! Man kan alltid hoppas att ägarna bestämmer sig för att låna ut henne till Sindarve i år igen, jag behöver inte ha henne som min häst (men skulle super gärna vilja!!!) men bara att få se henne igen ge henne en puss och krama om henne! Hon var inte vilken häst som helst på ett ridläger! Klart jag kommer ihåg dom andra men hon var speciell vi lärde tsm! Hon var inte jätte utvecklad och var inte någon hopp tjej men att vi tsm klarade banor och fick rosetter att vi lärde känna varandra på så kort tid och att jag kände att hon var något speciellt! Första gången jag red henne ville jag bara sitta av och gå in! hon var inte rolig! hon ville inte lyssna hon skulle göra som hon själv ville men jag vägrade att ge upp hon skulle lyssna! när vi för 25 gången red förbi ett hinder bestämde hon sig för att bli "rädd" för det och stick över hela ridbanan med mig, men jag var på hugget och fick tbx henne snabbt! efter lektionen kom min lärare upp till mig och sa att hon trodde att jag skulle klara av Glänsa bra och att vi kommer bråka men att vi kommer klara oss igenom det! att min lärare trodde så mycket på mig med en häst som inte var så utbildad fick mig att vilja ännu mer jag ville lära henne jag ville visa alla och mig själv att vi kan bara vi liter! När alla red ut sina hästar till hagen och jag satte ut Glänsa i hagen på baksidan med hennes kompis får hemma så brukade jag stanna kvar och bara vara där! alla andra skulle ändå inte komma tbx på ett tag så jag satt där och spenderade tid med henne och hennes kompis Lilo. Allt blev bättre både i stall och i ridning och i slutet av veckan var hon som en hund när vi gick till hagen. när jag skulle hämta henne kom hon när hon såg mig eller hörde mig ropa och att se en häst komma när du bara känt den i några dagar får en att nästan börja gråta, jag får lite tårar i ögonen nu nr jag sitter här! Vi klarade allt i slutet vi litade på varandra och vi klarade att hoppa en bana på en högre höjd som hon inte hoppas förut vi red kadrilj och var tajt till hästar hon inte kännde men hon blev trygg för jag var lugn och kände mig säker med henne! Innan jag åkte hem satt jag i hagen med henne i 1 timme fotade och bara myste! Den här hästen betyder guld för mig för att bara vara en ridläger häst!